Ämnesdidaktik för elever med intellektuell funktionsnedsättning

Intervju med Daniel Östlund och Jonny Wåger, redaktörer.

Varför skrev ni boken Ämnesdidaktik för elever med intellektuell funktionsnedsättning?

Boken har vuxit fram ur behovet av att lyfta ämnesdidaktiska perspektiv, ett område som är avgörande för att undervisningen ska ge eleverna kunskaper och verktyg för att vara delaktiga i både skolan och samhället genom hela livet. I vår tidigare bok från 2021, Hållbart och meningsfullt lärande – undervisning för elever med intellektuell funktionsnedsättning, belyste vi de allmändidaktiska utmaningarna och möjligheterna som kännetecknar undervisningen i anpassad skola. Responsen på den boken visade att det fanns en stark efterfrågan på en mer ämnesnära och forskningsanknuten diskussion – och det är precis det vi vill bidra med!

Vad utmärker den från andra böcker inom området?

Det är just det ämnesdidaktiska, samt att vi lyfter både praktikers och forskares erfarenheter och kunskap. Vi vill sätta undervisningen i fokus som komplement till att prata om skolformen, dess historia och diagnoser.

Vem bör läsa boken?

Personal i anpassad skola; främst lärare, men också skolledning. Givetvis blivande lärare inom anpassad skola. Innehållet kan också vara utvecklande för andra intressenter – föräldrar och personal vid LSS-boenden.

Hur kan man använda boken i kompetensutvecklingsinsatser?

Vår förhoppning är att denna antologi blir en resurs för alla som arbetar i anpassade skolformer och som vill utveckla sin undervisning utifrån ett ämnesdidaktiskt perspektiv. I stort sett består alla kapitel av ett ämnesdidaktiskt bidrag, så det finns möjlighet att jobba i ämneslag, eller gemensamt med de kapitel som har allmändidaktiska drag, exempelvis TAKK-kapitlet. Varje kapitel avslutas med ett antal frågor som är till för just kompentensutveckling. Boken kan väcka intresse och ge verktyg, men för hållbar utveckling behöver man arbeta systematiskt med innehållet.