Intervju med Monica Orwehag – redaktör för serien Fritidshemmet i teori och praktik

Hej Monica, du är redaktör för en serie forskningsbaserade böcker som riktar sig till blivande och verksamma lärare inom fritidshem. Vilket behov fyller en sådan här serie i fritidshemmets verksamhet?

Många som arbetar här, med eller utan en utbildning direkt riktad mot fritidshem, har sen mycket långt tillbaka klagat över att den litteratur som finns att tillgå för fördjupning och utveckling av fritidshemmets verksamhet och arbetssätt så ofta tar avstamp i skola och förskola och då hamnar fritidshemmet lätt i bakvattnet. Under min egen utbildning och alla mina år som fritidspedagog fick vi ofta höra: ”Ja men ni kan väl anpassa det själva till fritidshemmet!” Den här serien har sin uttryckliga utgångspunkt i och sitt fokus på fritidshemmet och de förhållanden, den pedagogiska grund och de villkor som gäller där. Något som möjliggjort detta är att forskningen inom det fritidspedagogiska fältet tagit ordentlig fart under de senaste tio åren.

Vilken betydelse har forskning rent konkret för det dagliga praktiska arbetet i fritidshemmet?

Under mina många år som lärarutbildare har jag ofta mött studenter med lång tidigare arbetserfarenhet från fritidshem. De börjar ofta med föreställningen att :”Men detta kan jag ju, jag har ju lärt mig detta i arbetet”. Att de väljer utbildningen är då för att få ett formellt examensbevis. Men redan efter en termin eller två med studier av pedagogisk teori och forskning händer det i många fall något. Studenterna säger: ”Ja så har jag ju alltid gjort, men nu vet jag varför och kan motivera det!” eller ”Oj, när jag gjorde så och så, förstår jag nu att jag helt körde över barnen, men det såg jag inte då”. En ganska vanlig kommentar är ungefär: ”Nu har jag fått nya glasögon att se praktiken med – jag ser så mycket jag aldrig såg förut”. Forskare är inte bäst på att ha hand om ett fritidshem och en elevgrupp, men de är tränade att se och urskilja mönster, samband, orsaker och verkan som är svåra att upptäcka för den som finns mitt i den konkreta dagliga verksamheten. Av det skälet tar bokserien upp mycket av den aktuella forskning som finns på de olika områdena, men också de pedagogiska teorier som kan knytas dit. Däremot är det inte ”praktiska handböcker” med gör-si-gör-så, även om en del praktiska exempel ges. Men den konkreta tillämpningen tror vi att de yrkesverksamma är bäst lämpade att utforma, i den elevgrupp och med de förhållande som gäller i det enskilda fallet. Samtidigt kan man i såväl kartläggning som planering, genomförande och utvärdering av verksamheten stödja sig på det systematiska vetenskapliga förhållnings- och arbetssätt som speglas i de olika böckerna.