Rätt stöd i rätt tid

Intervju med Maria Bühler

Boken Npf i förskolan utgår från en fiktiv förskola och Maria Bühler målar upp en vanlig vardag där barnen har olika sårbarheter.

Någon har svårt att ta sig in i leken, någon annan lyckas inte slutföra aktiviteter och en tredje tycker inte om maten.

– Jag skriver en del om diagnoser, men eftersom det handlar om små barn ligger fokus allra mest på sårbarheter som kan tyda på olika diagnoser. Jag har försökt skildra både det vardagliga stödet som personal kan ge, men också hur man kan göra om man som personal tänker att barnet behöver utredas vidare.

Hon menar att boken behövs eftersom tidig upptäckt av sårbarheter är viktigt för att kunna sätta in rätt stöd.

– Ju tidigare man sätter in rätt stöd, desto mer ökar sannolikheten för att barnet ska få en gynnsam utveckling. Här har ju personal inom förskolan en enorm möjlighet att påverka barns utveckling på ett positivt sätt, och kunskap om sårbarheter och diagnoser ökar personalens trygghet i att kunna stötta på ett bra sätt. En del av de sårbarheter jag beskriver i boken kan också leda till problemskapande beteende, och min ambition har också varit att öka kunskapen om de här bakomliggande sårbarheterna, så att små barn med problemskapande beteende inte behöver hamna i de negativa spiraler som lätt uppstår annars, säger hon.

Barnen beskrivs i boken utifrån typiska drag. Vilka typiska drag kan detta vara?

– Typiska drag kan vara att ha svårt att slutföra saker och att barnet ”fladdrar runt” från aktivitet till aktivitet, eller att barnet kanske ser ut som att hon är med i leken, men att hon faktiskt egentligen inte riktigt hänger med. Båda de här sårbarheterna tar mycket energi för det enskilda barnet, och kanske leder till att barnet kraschar och bryter ihop så fort förälder hämtar henne från förskolan.

Vilka kunskaper om NPF behöver barnskötare och förskollärare idag, tycker du?

– Man behöver förstå och acceptera att barn är olika från början, och att vi kan se tidiga tecken på både autism, ADHD, och inlärningssvårigheter tidigt. Ibland upplever jag att man kanske utgår från ett ”vänta-och se-perspektiv” lite väl mycket inom förskolan, och det tänker jag generellt ofta leder fel. Det innebär verkligen inte att vi behöver utreda och diagnosticera alla barn vi känner en oro för, men just att ha lite tankar om vad som kan vara svårt för det här barnet, och vilket stöd vi kan sätta in, kan göra så enormt stor skillnad för det enskilda barnet, säger Maria Bühler.