Sverige
Privatperson Logga in

Intervju med Erik Rautalinko

Det finns många böcker om parterapi idag. Vad är speciellt med din bok?

Min bok är mer en översikt av socialpsykologiska teorier/begrepp med koppling till parrelationer än en bok endast specialiserad på parterapi. Den innehåller även ett avsnitt om parterapi, eftersom det finns en överrubrik som handlar om hur parrelationer kan förändras. Själva förändringen utgår från olika steg som paret bör prova ganska sekventiellt: förändra sig själv, förändra sin partner, prova att gå i parterapi eller acceptera att svårigheter inte kan förändras.

I boken nämns även att beslutet lämna eller bli kvar i en parrelation också är ett vanligt samtalsämne i individuella psykoterapier. En psykologisk intervention som hjälper par behöver alltså inte inkludera båda parterna ­– många söker hjälp för sin parrelation i en individuell kontakt.

Vilka läsare riktar du dig till?

Boken skiljer sig från många andra böcker om parrelationer genom sin bredd och är tänkt som en introduktion av hela ämnesområdet parrelationens socialpsykologi. Det finns väldigt många böcker skrivna om parrelationer men ofta är de snävare och belyser ett visst ämne som kommunikation, tvång och våld, otrohet, föräldraskap, dejting eller psykisk ohälsa. Alla ovannämnda begrepp och fler inkluderas även i min bok, men eftersom det är en bred bild som ges uppstår inte samma djup – på ett bra sätt enligt mig. Boken riktar sig till studerande inom psykologi och psykoterapi samt för socionomer, vårdpersonal och andra yrkesroller som behandlar par.

Pandemin är en påfrestning på hela samhället. Kan du se någon särskild och vanlig utmaning i parrelationer i den speciella situation vi är i?

Pandemin skapar en situation av hög stress och osäkerhet. Ökad stress oavsett vad som skapar den, det kan lika gärna vara ett barns sjukdom, ekonomiska svårigheter eller föräldrars frånfälle, påverkar par olika. De par som har en genomsnittligt till hög relationsnöjdhet tenderar att vända sig mot varandra och stötta varandra. Par med lägre än genomsnittlig relationsnöjdhet brukar i stället söka konfrontation inom relationen (den instabila volatila relationen) eller vända sig från varandra och öka det relationella avståndet (den stabila kalla parrelationen). Det här innebär att en stark stress såsom en pandemi, med allt vad det innebär, kommer att stärka vissa parrelationer och försvaga andra. Detta är åtminstone vad jag tror, sannolikt pågår det en hel del forskning just nu.

I min roll som KBT-terapeut vill jag också nämna att när människor måste minska socialt umgänge och individuell eller social aktivitet p.g.a. att samhället "stänger ned" tenderar vår grad av hedoni och njutning av livet i stort att minska. En pandemi riskerar att skicka individer som par (och familjer) i ett slags "minidepression". Jag tror ändå att den effekten är svagare för par generellt än exempelvis för ensamboende människor, i synnerhet de med ett svagt socialt nätverk. Den tryggheten det gör att ha en partner är antagligen anledningen att även grälande och relationskalla par ändå håller ihop.

Nyfiken på författaren?

Erik Rautalinko är fil.dr i psykologi, leg. psykolog, psykoterapeut och handledare i kbt. Han är verksam som universitetslektor och har mångårig erfarenhet av individuell kbt och parterapi. Hans forskningsintressen är samtalsfärdigheter, vuxenanknytning och parrelationer, kognitiv beteendeterapi och terapigemensamma faktorer.

Vi använder cookies för att ge dig en så bra upplevelse som möjligt av webbplatsen. Genom att fortsätta accepterar du att cookies används. Läs mer