Tre snabba frågor med Aida Alvinius
Om skolan och kriser
Klimatförändringar, pandemier och skolskjutningar är alla exempel på samhällskriser som aktualiserar frågan om hur skolans personal arbetar i krissituationer. Vi har pratat med Aida Alvinius, forskare vid Försvarshögskolan, som reder ut begreppen kring kris- och krishantering i skolans värld.
Vad är en lågintensiv kris?
En lågintensiv kris är en samhällsstörning som likt andra kriser drabbar stora delar av samhället, hotar grundläggande värden såsom mänskligt liv, naturresurser, infrastruktur och materiella tillgångar. Till skillnad från en skogsbrand med ett intensivt förlopp har lågintensiva kriser ett mer diffust långsammare tempo. Andra karaktäristika kan vara att det är svårt att bedöma allvarsgraden innan krisen är ett faktum, krisen är gradvis tilltagande och helt oförutsägbar vad gäller spridning och hastighet. Lågintensiva kriser såsom pandemi eller klimatförändringar gör det oklart för beslutsfattare att veta exakt vilka resurser behövs och vilka aktörer som ska hantera krisen. Den prövar tilliten till chefer och myndigheter och det är stor risk att grupper av individer skuldbeläggs.
Vilken typ av kriser kan komma att aktualiseras i skolans värld framöver, utöver pandemin som fortfarande pågår?
Skolans personal har mer eller mindre erfarenheter av hantering av olika typer av olyckshändelser såsom trafikolyckor, elever eller personal som har gått bort, större olyckor och naturkatastrofer såsom skogsbränder, tsunamikatastrofen 2004, pågående dödligt våld som har på senare tid aktualiserats. Tidigare har antagonistiska hot varit ovanliga på svenska skolor men sedan knivattacken i Trollhättan, i Eslöv i augusti 2004 och nu också i Kristianstad i januari 2022 så tycks just denna typ av hot eskalera. Sen föregås antagonistiska händelser av olika typer av social oro och kriser vilket också är en form av smygande kris som skolans värld möter.
Hur bör utbildningen av rektorer och lärare förändras för att bättre möta kommande kriser?
Utbildning av politiska beslutsfattare, skolledare och rektorer är en väg att gå. Implementering av kurser med fokus på krishantering, före, under och efter att en kris inträffar borde bli ett mer naturligt inslag på samtliga lärarutbildningar. Ett sätt är att teoretiskt höja medvetenheten om samhällskriser som är trots sin oförutsägbarhet ett naturligt inslag i vår vardag och i skolan. Ett annat sätt är praktisk utbildning med övning. Tidigare forskning genomförd i Sverige och Storbritannien visar ändå att ökad medvetenhet och övning ger inte bara bättre krishantering utan också en snabbare återhämtning efter en kris.
