Mobbning i förskolan: en barnlek med livslånga konsekvenser
Hur ska man veta när ett beteende är mobbning och inte en oskyldig lek? I den nyutkomna boken Kränkande beteende i förskolan presenteras forskning med praktiska exempel.
– Mobbningen är inte ett förskoleproblem – det är ett samhällsproblem, säger författaren och psykologen Ella Cosmovici Idsøe, vid Universitetet i Oslo.
Den nyutkomna boken är skrämmande läsning. Mobbning börjar tidigt och leder i många fall till psykisk ohälsa, vuxenmobbning och självmord.
– Jag kände att jag måste skriva den här boken, säger Ella. Mobbning får så svåra livslånga konsekvenser.
Men hur skiljer sig då kränkande beteende i förskolan från mobbning?
– Viktigast är att man förstår att det förekommer, annars tror du att barnen leker trots att det ena barnet ständigt knuffar ett utvalt barn eller tar just det barnets spade. Det drabbade barnet kanske inte säger något, men det betyder inte att det är ofarligt – tvärtom, menar Ella.
Mobbning utgörs i huvudsak av tre delar: avsikt, upprepning och obalans i maktförhållandet.
– Även 4-åringar kan avgöra vad som är avsiktligt och vem som är starkast i en relation. Om man jämför med en konflikt så uppstår den mellan jämnstarka parter – men det gäller inte mobbning, säger hon.
Det finns också tre typer av mobbning som förekommer: fysisk, verbal eller relationell.
– Du blir slagen, retad och/eller utfryst. Vissa lär sig det här hemifrån eller från film och TV, och om några skrattar så förstärks beteendet. Där får pedagogerna en avgörande roll för barnens framtid. Avbryt negativa beteenden direkt, säg ifrån tydligt och visa barnen hur de ska göra istället.
Ett tips hon ger är att göra en lista över kränkande beteenden och vad man gör åt det.
– En enad personalgrupp kan åstadkomma underverk. Men beteendet är som ogräs. Det måste ryckas bort hela tiden, annars får det väldigt snabbt fäste.
Nu hoppas hon att boken ska spridas.
– Om vi inte stoppar beteendet tidigt följer det med upp i grundskolan och i vuxenlivet. Offren blir offer för mobbningen igen och får leva i tron att de inte är värda respekt, kärlek eller gemenskap. Det här är inget förskoleproblem utan ett samhällsproblem, säger Ella Cosmovici Idsøe.
