Ny upplaga av Perspektiv på specialpedagogik

Intervju med Claes Nilholm

Vad är nytt i denna fjärde upplaga av Perspektiv på specialpedagogik?

När jag läste den förra upplagan slogs jag av att forskningen den anknöt till hade många år på nacken. Således har denna nya upplaga förankrats mycket mer i aktuell forskning. Sedan finns där alltid saker som behöver förbättras och när jag arbetar om en bok går jag igenom den tidigare texten i detalj och genomför många förändringar. Ska jag peka på något exempel är det att jag skrivit ett helt nytt avsnitt där jag visar hur man kan orientera sig i den stora mängd forskning som genereras inom ramen för det kompensatoriska perspektivet. Den kanske största förändringen är omarbetningen av kapitlet om inkludering som nu blivit både tydligare och fördjupat.

Berätta lite om historien: Vad fick dig att skriva denna boks första upplaga som kom 2003?

Jag hade fått en anställning som lektor vid Örebro universitet och där blivit ansvarig för det specialpedagogiska området. Jag reagerade då på att frågan om perspektiv var så central för området samtidigt som det saknades kurslitteratur som behandlade frågan tillräckligt utförligt. Jag skrev sedan en artikel i tidskriften Pedagogisk forskning i Sverige 2005 med titeln ”Specialpedagogik – vilka är de grundläggande perspektiven?” som tydligt förankrade mitt urval av perspektiv i forskningen.

Vad har förändrats inom den vetenskapliga diskussionen om specialpedagogiska perspektiv sedan dess? Har det tillkommit nya perspektiv sedan den första upplagan eller har perspektiven förändrats?

Tyvärr måste jag säga att jag inte sett mycket av en vetenskaplig diskussion om perspektiv. Det är inte ovanligt att forskare uttalar sig om vilka perspektiv som så att säga finns, men det är inte samma sak som att föra en vetenskaplig diskussion om perspektiv. För att göra det måsta man som jag gjorde i min artikel diskutera olika förslag till perspektivindelningar samt föreslå vad som ska utgöra grunden för perspektivindelningen. Jag argumenterar ju för att specialpedagogik handlar om skolproblem och placeringen av problemet blir betydelsefullt när vi talar om perspektiv.  Det är fullt möjligt att jag missat något bidrag till diskussionen, för det är ju ett ganska stort forskningsområde det handlar om. Mitt intryck är emellertid att den ursprungliga indelning som gjordes i den första upplagan fortfarande håller mer än väl.