Validera mera!

Intervju med Martina Datavs Johansson

Hur fick du idén till att skriva den här boken?

När jag arbetade med dialektisk beteendeterapi fick jag lära mig om alla formerna och nivåerna av validering och uppleva hur avgörande dessa färdigheter är för att skapa en god terapeutisk allians och för att få starka och svåra känslor att lägga sig. Jag började också arbeta mer med barn och ungdomar och deras föräldrar och då blev det tydligt hur stor skillnad det kunde göra för samspelet i familjen och den unges mående när föräldrar får lära sig att validera.

Som handledare märkte jag att många samtalsbehandlare och psykolog- och psykoterapeutstudenter hade ett hum om vad validering är, men få behärskade de högre nivåerna. Både i arbetet med föräldrar och i handledning fick jag frågan: ”Var kan jag läsa mer om det här?”, när vi pratade om validering. Jag tyckte det saknades en bok som tydligt beskrev de olika formerna och nivåerna av validering, och ville skriva en sådan, med verklighetsnära exempel från såväl psykoterapi som vardagsliv.

Vi hör ofta att det är viktigt att bekräfta andra människor – men vad innebär egentligen validering?

Validering innebär att kommunicera förståelse för det rimliga i någons upplevelse eller reaktion. Det kan handla om att se och förmedla hur en upplevelse är rimlig utifrån att den är vanlig, det vill säga att många skulle reagera på liknande sätt, eller att en reaktion är begriplig utifrån personens tidigare erfarenheter. Validering innebär också att se, acceptera och tro på någon som person, till exempel att förmedla att man ser den andre som kapabel att ta egna beslut och att genomföra önskade förändringar. Validering av denna typ kan innebära att man är väldigt rak och tydlig med sina egna reaktioner i samspelet med den man vill validera.

Varför är validering så kraftfullt?

Även om det finns en del forskning som visar att validering är kraftfullt, bland annat för att reglera känslor, så vet vi inte riktigt säkert varför. Personligen tror jag att kraften i validering hänger ihop med hur människan som art fungerar. Vi är flockdjur och att bli förstådd och accepterad av den grupp vi tillhör har varit avgörande för vår överlevnad. Dessutom är människobarn under många år beroende av vuxna som tar hand om dem. Att bli förstådd och accepterad av den vuxna omsorgspersonen har också spelat en avgörande roll. Att inte bli förstådd väcker därför mycket starka negativa känslor. När vi får validering av någon upplever vi att vi har någon på vår sida, som tycker att vi är okej, som tror på oss och är beredd att erbjuda stöd. Detta gör ofta att svåra känslor lugnar sig och klingar av och stärker relationen mellan den som ger och den som tar emot valideringen.

Vad är den vanligaste missen människor gör när de försöker stötta någon som har det svårt?

Det är att vara för snabb med att ge råd, eller försöka få den andre att tänka i andra banor. Ofta görs detta av ren välvilja, det är plågsamt för oss när någon annan har det jobbigt, och då är vår impuls att agera för att få bort den andres plåga, men tyvärr brukar det ha motsatt effekt. Den som har det jobbigt behöver först bli hörd och validerad för att de jobbiga känslorna ska lägga sig.

Om läsaren bara tar med sig en enda insikt från boken – vilken skulle du vilja att det är?

Svår fråga! Uppenbarligen behövde jag skriva 224 sidor för att få fram det jag ville ha sagt… Men kanske, om du är samtalsbehandlare: Våga kliva ur den formella behandlarrollen ibland, våga vara genuin och använda ”Radikal äkthet” och ”Ömsesidig sårbarhet”, det vill säga: Möt den andre som en jämlik person, och våga visa lite av dig själv och dina egna reaktioner, så länge det är till gagn för den du möter.