Bokcirklar om kurslitteratur på Högskolan Kristianstad

Intervju med Malin Sundström & Pernilla Garmy

Att få både studenter och lärare att verkligen engagera sig i kurslitteraturen kan vara en utmaning – särskilt när tid och fokus ofta styrs mot föreläsningar, examinationer och administration. Men vad händer om lärarna själva börjar läsa och diskutera böckerna tillsammans, precis som studenterna förväntas göra?

På sjuksköterskeprogrammet vid Högskolan Kristianstad har Malin Sundström och Pernilla Garmy tagit initiativ till att starta bokcirklar för lärarna – en satsning som inte bara har väckt nya tankar om litteraturen, utan också stärkt den pedagogiska gemenskapen.

Vi har frågat dem hur idén växte fram, vad den har gett och hur andra kan göra något liknande.

Vad var det som inspirerade er att starta bokcirklarna och hur ser upplägget ut?

– Utgångspunkten var att en ny upplaga av bokverket Omvårdnadens grunder hade kommit ut. I samband med detta satsade vi i sjuksköterskeprogrammet på att köpa in böcker så att alla lärare på programmet fick en egen uppsättning av böckerna. Eftersom verket består av tre omfattande volymer diskuterade vi hur vi bäst kunde ta oss an materialet på ett gemensamt och strukturerat sätt. Vi landade i idén att tillsammans läsa en bok per termin.

– Upplägget är tvådelat. Vid våra programträffar, som hålls en gång i månaden och där i princip alla lärare deltar, håller en av oss ämnesföreträdare i omvårdnad ett föredrag på cirka 20–30 minuter med utgångspunkt i ett avsnitt ur boken. Veckan efter programträffen samlas vi i personalrummet för bokcirkeln, där vi fördjupar samtalet kring det avsnitt som belysts vid föredraget. Vid några tillfällen har även någon av bokens redaktörer eller författare deltagit, vilket har tillfört ytterligare perspektiv och inspiration. Vi är tydliga med att alla är välkomna oavsett om man har hunnit läsa eller inte.

Hur har detta initiativ påverkat lärarnas engagemang i kurslitteraturen och undervisningen?

– Projektet med bokcirklarna initierades under lärarinternatet inför terminsstarten. Där lyfte vi en växande oro över att allt färre studenter köper – och sannolikt också läser – kurslitteraturen. Samtalet i kollegiet kom därför att handla både om vikten av att studenter faktiskt köper böckerna, eftersom det är en förutsättning för att läroböcker ska kunna ges ut, och om hur vi som lärare kan väcka studenternas intresse för litteraturen.

– Vi diskuterade konkreta sätt att synliggöra litteraturen i undervisningen – att ta med böckerna in i föreläsningssalen, att tydligt hänvisa till dem under föreläsningar och seminarier, och att själva vara väl förtrogna med innehållet. Bokcirklarna blev ett sätt för oss att tillsammans fördjupa vår egen läsning och på så sätt också stärka kopplingen mellan kurslitteraturen och undervisningen. Vi som har deltagit på bokcirklarna upplever att det är inspirerande och värdefullt att få prata omvårdnad och innehåll.

Hur har samtalen i bokcirklarna bidragit till utvecklingen av undervisningen eller till nya perspektiv på vård och omvårdnad?

– Genom samtalen i bokcirklarna har gemenskapen i lärargruppen stärkts, och vi har utvecklat ett gemensamt språk för hur vi talar om vård och omvårdnad. Samtalen ger också utrymme för reflektion och olika perspektiv, vilket berikar både vår förståelse och vår undervisning. När vi känner oss väl förtrogna med litteraturen och redan har diskuterat den kollegialt blir det dessutom lättare att använda den på ett konkret sätt i undervisningen och att föra liknande samtal tillsammans med studenterna. 

Vilka råd skulle ni ge till andra lärare som vill starta något liknande på sina program?

– Vårt främsta råd är: bara starta! Vi var en liten grupp lärare på fyra–fem personer som helt enkelt tog fram våra kalendrar och bokade in tider för bokcirklarna. Vi bestämde oss för att sätta i gång, oavsett hur många i kollegiet som faktiskt skulle komma.

– Vid programträffarna, där fokus främst ligger på föreläsningar och mindre på diskussion, deltar i princip alla lärare. På bokcirklarna brukar vi vara omkring tio personer och det känns som ett lagom antal för ett bra samtal. Men alla är förstås välkomna.

– Vi vet att det kan vara svårt att prioritera ytterligare möten, men bara det att bokcirklarna finns och finns med i schemat fungerar som en påminnelse om hur viktigt det är att hålla kurslitteraturen levande, både för oss lärare och för våra studenter.