Svenskämnet i praktiken

Intervju med Charlotte Nilsson och Pia Kangas

Vad var er motivation till att skriva boken?

Vi upplevde att det saknades en uppdaterad kursbok i svenskämnets didaktik som riktade sig till de studenter som redan läst sina ämnesstudier och bygger på dessa med didaktik. Charlotte, som ansvarar för didaktikundervisningen i svenska på KPU (Korta Pedagogiska Programmet) vid Göteborgs universitet, önskade använda en kursbok som täckte in ”hela” svenskämnet, i stället för att ha flera olika böcker. Vår idé var att vi ville utgå från aktuell svenskdidaktisk forskning och sedan skriva fram hur den skulle kunna ta sig uttryck i praktiken. Tidigare har vi båda arbetat som redaktörer för Skolverkets fortbildningssatsning Läslyftet och de texter som ingår där har varit en inspirationskälla i vårt skrivande.

Vilka vänder sig boken till?

När vi påbörjade skrivandet var vår främsta mottagare blivande ämneslärare i svenska, men vi tänker oss att boken kan läsas och användas av olika lärargrupper och på olika sätt. Charlotte har nu hunnit använda boken som kurslitteratur på ämnesdidaktiska seminarier, där boken har varit uppskattad av studenterna, och också besökt samma studenter under deras VFU. Det visade sig att studenterna använde boken även under VFU:n, för att få idéer till hur de kan planera undervisningen.

Allt eftersom boken tagit form har vi sett att den även kan fungera som fortbildning i svenskämnets didaktik, både för nyblivna och mer erfarna svensklärare som vill få mer kunskap i sitt ämnes didaktik. Vi har mött lärare som använt boken som inspirationskälla när hen velat hitta nya sätt att undervisa ett ämnesinnehåll i svenska.

Boken bygger på aktuell svenskämnesdidaktisk forskning som omsätts i konkret klassrumspraktik. Vilka är de vanligaste fallgroparna ni ser när lärare försöker översätta forskning till undervisning – och hur kan de undvikas?

En risk vi ser är att lärarna börjar undervisa eleverna om olika ämnesdidaktiska teorier. Vår utgångspunkt är att ämnesdidaktik är professionens kunskap och verktyg, inte ett nytt innehåll som eleverna ska lära sig om. Ett annat misstag är att tänka att forskningen ger lärare enkla recept hur de ska planera och genomföra undervisning. Så är det inte; undervisning är en komplex verksamhet och kräver att lärare ständigt reflekterar över sin praktik samt utvärderar och förbättrar olika metoder.

Vi tänker att fallgropar som dessa kan undvikas genom att skolledare ger lärarna på skolan tid och möjlighet att i sina ämneslag kontinuerligt läsa, diskutera och pröva ämnesdidaktisk forskning. När lärare ges tid till att diskutera, värdera och pröva att omsätta forskning i sina klassrum bygger de upp en gemensam förståelse och expertis. De upptäcker också nya frågor som forskningen inte alltid kan besvara. Lärare ska utgå från den bästa tillgängliga forskningen, helst sådan som är systematiskt sammanställd, men de behöver också tillsammans med sina kollegor formulera och lösa problem de ser i undervisningen.

Vad hoppas ni att läsaren ska ta med sig efter att ha läst boken, kanske redan till nästa lektion?

Vår förhoppning är vi lyckas förmedla vilket kreativt och givande yrke det är att vara lärare. Vi hoppas också att läsaren, blivande eller verksam svensklärare, ska få teoretiska insikter och hjälp att reflektera över sin praktik samt hitta handfasta och konkreta övningar som inspirerar: ”Det här vill jag prova!”.