Världens bästa undervisning

Pisa-resultaten har varit svaga för de svenska eleverna sedan början av 2000-talet vilket har föranlett hård kritik mot skola, lärare och lärarutbildning. Vad gör de länder som toppar Pisa-listorna och hur kan vi utveckla världens bästa skola och undervisning – på vårt eget sätt? Tomas Kroksmark, en av redaktörerna till Världens bästa undervisning, svarar på tre snabba frågor.

Vad menas med världens bästa undervisning (VBU)?
Begreppet VBU syftar på att den är kunskapsgrundad på så vis att det går att lära sig att bli bäst. Det är ett avgörande konstaterande som ställer sig kritiskt till delar av den svenska debatten om skolorna i Kina, Japan, Singapore och Sydkorea. I den debatten syns tydliga spår av misstänksamhet snarare än på organiserad nyfikenhet. Man hävdar att dessa länders kultur, historia, religion, politik etc är så väsensskild från vår egen att det inte är möjligt att jämföra. Därmed skulle det också vara omöjligt att lära något av dessa länder då det gäller undervisning och lärande. Detta är bara delvis sant. Om den bästa skolan förutsätter den kinesiska diktaturen är vi inte intresserade. Konfucius kan vi lära av men någon statsfilosof för vår skola blir han aldrig.

De extremt långa skoldagarna i Sydkorea ska vi inte exakt kopiera. Ett land med ett enda universitet som talar med en mun i den singaporeanska skolutvecklingen tycks än så länge helt orealistiskt i vårt land. Allt detta till trots måste vi kunna anta att man inte är bäst i världen i matematik bara för att man är singaporian. Man är inte den bästa läsaren bara för att man är sydkorean. Man är inte bäst i världen i naturvetenskap bara för att man är kines och man är inte sämre i dessa skolämnen bara för att man går i svensk skola. Man är bäst på att lära sig som ett resultat av den bästa undervisningen.

Med VBU menas också att all forskning säger att det är lärarens kompetens som är avgörande för elevernas lärande. Det innebär att VBU underkänner socioekonomiska förklaringar som grund för att elever lär sig olika mycket i skolan.

Vad är det som gör att skolorna i Kina, Singapore, Sydkorea, Japan och Finland är så pass framgångsrik som de är?
Framför allt är det tre saker: 1. Man bedriver kunskapsgrundad undervisning, vilket innebär undervisning på vetenskaplig grund med forskande lärare 2. Man har en nationell idé om hur skolorna ska arbeta för att nå full måluppfyllelse. I Sverige saknar vi en sådan gemensam pedagogisk bas som får som konsekvens att kommuner och skolor har egna, privata arbetssätt och -metoder för att nå kunskapsmålen. Det innebär att det föreligger en skillnad mellan skolor i länder som har en tydlig ram inom vilken de arbetar och skolor i länder som saknar en sådan styrning, samt 3. att politiska beslut om skolan utgår ifrån aktuella forskningsresultat – och inte från partipolitisk prestige och en ängslighet för vad väljarna för tillfället anser i skolfrågan.

Vad måste lärare vara bäst på för att skolan ska bli bäst?
Lärare måste veta hur eleverna gör när de lär sig det de ska i skolan och anpassa undervisningen efter den kunskapen. Hos lärare som inte vet hur eleverna lär sig blir undervisningen ett chansartat äventyr för alla inblandade. En viktig och yrkesunik del i lärarkompetensen är att lärare har vetenskapligt grundade metoder för att ta reda på hur eleverna lär. När de har dessa metoder och använder dem som bas för undervisningen kan vi tala om undervisning på vetenskaplig grund.