Mindre stress med inkludering

Åtta av tio lärare uppger att de saknar tillräcklig kunskap om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Därför skrev Joanna Lundin den handbok hon själv hade behövt i klassrummet – och som mamma till ett barn med ADHD och Tourettes syndrom.

Inkludering har ofta kommit att tolkas av kommuner och andra huvudmän som att alla elever ska gå i stor klass, oavsett elevernas behov och förutsättningar. Men inkludering är något annat, att undervisningen ska vara tillgänglig för alla. Det handlar om ett sätt att arbeta, förklarar Joanna Lundin, npf-pedagog och läromedelsförfattare.

– När man får till inkludering gagnar det inte bara eleverna med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, det gagnar alla elever. Inkludering handlar om att förändra arbetssätt, metoder och förhållningssätt – om att skapa struktur, tydlighet och förutsägbarhet, säger Joanna Lundin.

Från början är hon hemkunskapslärare, men numera arbetar hon som npf-pedagog på en högstadieskola. Arbetet som npf-pedagog innebär att hon stöttar elever och lärare, men också att hon fungerar som en länk mellan skola och föräldrar.

– Det är viktigt att definiera vad vi menar med inkludering. Att alla barn ska gå i en stor klass – det är inte inkludering. Om det ska bli inkludering, så handlar det om att man ska hitta ett förhållningssätt. Att vi utgår från elever som har de kognitiva svårigheterna, säger hon. Ett inkluderande arbetssätt gynnar också lärare, en yrkesgrupp med hög jobbstress.

"Du får ner din stress som pedagog. Du slipper stressen du har för elever som inte kommer igång att arbeta, som inte lämnar in uppgifter. Sen får du elever som mår bra och som presterar bättre. Det låter som en mirakelmetod men det är det inte, säger hon. Men det krävs också att hela skolan är involverad."

– Vi måste få en utbildning som inte utgår från att det finns ouppfostrade eller dumma barn, utan barn som inte kan. Sen måste skolan se över schema, värdegrund och läroplan och vad det står i skollagen om vårt ansvar. Det är jobbigt att titta på vad man själv gör som lärare. Det är lättare att fokusera på saker som mobilförbud än att fundera över mitt eget sätt att arbeta eller vad som sitter i väggarna, eller vad jag själv har med mig i min egen ryggsäck från min egen skoltid, säger hon.

Och det är inga stora förändringar som behövs. Det kan till exempel handla om att alla elever vet exakt vad som ska hända under lektionen, vad de ska göra och varför. Det kan också röra sig om att möblera lektionssalen på ett sätt som gagnar alla elever. Kanske kan det vara bra för vissa elever att kunna stå upp och arbeta, när kroppen blir för rastlös.

"Jag har sju anpassningar som jag tipsar om. Det här är en konkret handbok i hur vi kan organisera och förändra skolan för att bemöta alla de elever vi har på skolorna i dag, säger Joanna Lundin. En skola som fungerar – för alla fanns redan inom henne, upptäckte hon när hon fick frågan om att skriva en handbok om inkludering."

– När mitt barn fick sin diagnos hade jag ett slags paradistanke, att allt skulle bli bra. Men jag upptäckte att saker inte löste sig för att sonen fick sin diagnos. Istället låg det ett ansvar på mig som förälder. Jag var tvungen att känna till alla lagar, förordningar och kunna leverera lösningar. I mitt arbete har jag försökt använda den kunskapen i mötet med mina elever och deras vårdnadshavare, säger hon.

Joanna Lundin grundar sitt arbete i aktuell hjärnforskning och i den amerikanske barnpsykologen Ross Greenes tes om att barn gör rätt om de kan.

– Jag har ett lösningsfokuserat sätt att tänka, att skälla och att arbeta med straff och skuld ligger långt bort från mitt sätt att tänka, precis som skolans styrdokument understryker.

Under 2019 kommer hennes andra bok i samma ämne.

Läs mer
"Npf-pedagogen: Bra inkludering utgår från elevens behov", Skolvärlden, 15 april 2018

"Inkludering i praktiken", UR Skolas videoklipp, 2018

"De bästa tipsen från Joanna Lundins bok ”En skola som fungerar för alla”", Podcasten Anpassa Skolan, 30 oktober 2018