Beteendedesign i skolan
För några år sedan var Drottninghögsskolan i Helsingborg en stökig och nedläggningshotad skola med hög personalomsättning. Vändningen kom med projektet ”Hjärna – Puls – Glädje” med fokus på kopplingen mellan inlärning och fysisk aktivitet. En av personerna bakom projektet är Mark Siegbahn som idag dessutom är en efterfrågad föreläsare inom området beteendedesign i skolan.
–Jag har alltid varit intresserad av psykologi och hur den mänskliga hjärnan fungerar. Dessutom är jag helt styrd av dopaminkickar och hänger gärna på nya saker.
Det säger läraren och beteendevetaren Mark Siegbahn. Som förstelärare i idrott och hälsa på Drottninghögsskolan blev han en av eldsjälarna i projektet ”Hjärna -Puls – Glädje”. Med förändringar som pulshöjande aktiviteter istället för rast, brainrace och utomhuspedagogik vändes den negativa trenden och anmälningarna om hot och våld gick ner från 57 under 2016 till 7 stycken bara ett år senare. Men projektet väckte också vidare tankar hos Mark Siegbahn och hans kollega Christoffer Pedersen.
–Vi blev alltmer intresserade av forskningen kring beteendeekonomi och beteendedesign. Och vi började skriva mycket på sociala medier om hur man skulle kunna använda det i skolan, för att få engagerade elever och lugn i klassrummet. Vi insåg att projektet på skolan var beteendeekonomi, fysisk aktivitet var bara verktyget.
Beteendeekonomi handlar om hur vårt sätt att tänka påverkar vår förmåga att fatta rationella beslut och styr vårt beteende. Det är ett etablerat vetenskapligt område med nobelpristagaren Daniel Kahnemann som en av förgrundsfigurerna. Hans och andra forskares teorier används alltmer för att styra beteende i olika sammanhang.
–Vi tänkte att skolan är ju inte annorlunda än något annat och att idéerna borde funka här också. Det handlar helt enkelt om att skapa mer glädje i skolan genom att styra med signalsubstanser och inte med tjat.
Mark menar att den stora fördelen med metoden är att den ger bra resultat med väldigt liten ansträngning, särskilt viktigt eftersom tid alltid är en bristvara i lärarnas vardag.
–Man ska kunna lyssna på en föreläsning med mig och gå hem och göra förändringar redan nästa dag. Bara man har identifierat vilket problem man vill jobba med. Som på skolan där man hade stök i matkön. Då införde man att alla promenerade ett varv runt huset istället för att stå och vänta. Och varje vecka utsågs elever som ledde promenaden och blev belönade för det. Det funkade!
Enligt Mark innebär beteendedesign ofta att tänka tvärtom. Om eleverna inte kan sitta still på lektionen, ställ in motionscyklar och låt dem röra sig istället. Eller sluta säg ”bråka inte”, eftersom hjärnan reagerar på ordet ”bråka” mer än ”inte”. Det kan också handla om enkla undervisningsmetoder, som att inleda varje dag med storytelling.
–Det är också ett sätt att öka inkluderingen i skolan, avslutar Mark Siegbahn. Både för elever med funktionshinder, som ADHD, och barn i socialt utsatta områden. De har ofta nog med problem på hemmaplan och en mer glädjefull skola gynnar de eleverna särskilt mycket.
