Privatperson Logga in

Intervju med Patrik Bremdal och Johanna Ohlsson

Varför har ni skrivit boken och vad är det som skiljer den från andra böcker inom området?

Vi har skrivit den här boken eftersom vi har sett ett behov av mer litteratur som riktar sig till de som arbetar med såväl respekten som implementeringen av mänskliga rättigheter i svensk förvaltning. Vi har i vårt arbete med Uppsala universitets regeringsuppdrag, vilket går ut på att stärka kompetensen kring mänskliga rättigheter i förvaltningen, mött ett behov av mer litteratur som både ger stöd samt problematiserar arbetet med mänskliga rättigheter i det offentliga Sverige. Det finns flera böcker på detta tema, exempelvis Namli och Lind (2017) Mänskliga rättigheter i det offentliga Sverige, och dessa båda böcker läses med fördel båda två då de lyfter fram olika teman och frågor som samtliga är högst relevanta för att stärka arbetet med mänskliga rättigheter i förvaltningen.

Det som skiljer vår bok från andra böcker inom området är att vår bok på ett explicit sätt jobbar med bryggan mellan akademi och praktik, eftersom både forskare och tjänstepersoner bidrar med kapitel. Det vår bok specifikt bidrar med är konkreta myndighetsexempel som visar på hur arbetet med mänskliga rättigheter kan läggas upp. Detta är tänkt som stöd och inspiration för andra, men också som grund för att föra en konstruktiv och kritisk diskussion om vad som fungerar bättre och sämre i olika miljöer. 

Boken riktar sig till de som arbetar med mänskliga rättigheter i det offentliga Sverige, men även studenter inom området. Vad ser ni för aktuella utmaningar i det vardagliga arbetet med mänskliga rättigheter?

Det är flera utmaningar vi ser, och egentligen lyfter varje kapitel i boken en eller flera utmaningar i det vardagliga arbetet med mänskliga rättigheter i svensk förvaltning.

På ett övergripande plan skulle konkreta utmaningar vi identifierat kunna kategoriseras efter ett par olika men relaterade teman. Den första handlar om att mänskliga rättigheter som fråga behöver prioriteras, detta måste också ske på ledningsnivå för att arbetet ska få mest och bäst effekt. Här är det en utmaning att tydliggöra och förankra att arbete med mänskliga rättigheter inte är någonting valbart för offentligt anställda, och inte heller någon sidoaktivitet eller ett perspektiv bland många andra – det är en del av myndigheternas kärnuppdrag eftersom att det är grundlagsstadgat att en som statligt anställd ska arbeta med respekt för mänskliga rättigheter.

Ett andra tema är att arbetet behöver vara systematiskt och ske med strategisk uppföljning för att öka dess genomslag. Det krävs också att arbetet kontinuerligt hålls levande, samt att det når ut i hela organisationen. Ett tredje tema rör resurser. För att arbetet med mänskliga rättigheter ska få förväntad effekt krävs det att det avsätts resurser för att arbeta med frågan. Ytterligare ett tema när det kommer till utmaningar i det vardagliga arbetet med mänskliga rättigheter är mätbarhet. Mänskliga rättigheter kan sällan reduceras till siffror, något som verkligen är en utmaning i verksamhet som ofta präglas av mål- och resultatstyrning. 

Ni har valt att dela in boken i tre delar. Vad är tanken bakom denna struktur?

Tanken med den tredelade strukturen är att visa på att och hur dessa delar på ett grundläggande sätt hänger ihop. Det verkar vara en vanligt förekommande uppfattning att teori alltid är någonting abstrakt, eller att teori och praktik ofta är separata delar, och vi vill förtydliga att den teoretiska förståelsen krävs för att kunna arbeta med tillämpning i det praktiska arbetet på daglig basis.

Vi har försökt visa att teori, metod och tillämpning är nära sammanlänkat och måste vara i ömsesidig dialog, hela vägen från idé till förvaltning. För att kunna arbeta med mänskliga rättigheter krävs en tillräcklig förståelse av vad det innebär, och att känna till konventionstexter är helt enkelt inte tillräckligt. Vi ville också ta fasta på de praktiska aspekterna och utmaningarna, varför vi har en tredje del där tjänstepersoner bidrar med texter från sina respektive myndigheter.

Det är elva författare som bidragit till denna antologi. Hur har samarbetet fungerat och hur har ni lagt upp arbetet under processen?

Samarbetet har fungerat väl! Vi har olika disciplinära bakgrunder och det är flera olika perspektiv som lyfts fram i boken – och det ser vi som en av bokens styrkor. Det har verkligen varit en intellektuellt intressant process och ett genuint utbyte mellan författarna. Detta möjliggjordes exempelvis genom att vi diskuterade igenom bokens manus vid ett internat, och utöver det har texterna gåtts igenom flera gånger.

Vi har tillfrågat både forskare och praktiker att bidra till boken. I bokens första och andra del bidrar verksamma forskare och ledande experter. Vår tanke med bokens tredje del, som är skriven av personer verksamma inom olika delar av förvaltningen, är att lyfta fram goda exempel på hur arbetet med mänskliga rättigheter kan läggas upp i olika verksamheter. Vår förhoppning är att detta kan ge underlag för diskussion i andra myndigheter, samt uppslag på hur arbetet kan läggas upp och genomföras, men också som stöd i de utmaningar som uppstår, samt kritisk diskussion om hur arbetet kan förbättras och stärkas ytterligare. Eftersom att arbetet med att stärka mänskliga rättigheter är en ständigt pågående process finns alltid utrymme för kritisk och konstruktiv diskussion om hur det kan göras ännu bättre.

Nyfiken på redaktörerna?

Patrik Bremdal är universitetslektor i offentlig rätt med inriktning mot mänskliga rättigheter vid Juridiska fakulteten, Uppsala universitet. Hans forskning är speciellt inriktad på frågor kring mänskliga rättigheter, demokrati, makt och ansvar.

Johanna Ohlsson är doktor i etik och projektledare för Uppsala universitets regeringsuppdrag i mänskliga rättigheter. I sin forskning ägnar hon sig åt politisk teori och tillämpad etik.

Vi använder cookies för att ge dig en så bra upplevelse som möjligt av webbplatsen. Genom att fortsätta accepterar du att cookies används. Läs mer