Citatskolan del 1: Citaträtt

Ur Författarnyhetsbrevet

Att återge vad någon annan sagt kan vara ett utmärkt sätt att belysa en fråga och komplettera den egna framställningen. Men trots att citat är så vanliga i läroböcker skapar de ofta svårigheter för författaren. För när, hur mycket och i vilka sammanhang får man egentligen lov att citera?

Upphovsrätt och citaträtt

Upphovsrätten skyddar litterära och konstnärliga verk i bred bemärkelse. För att det ska vara fråga om ett verk ska det finnas något mått av originalitet och självständighet. Saknas detta är det inget verk, men å andra sidan sannolikt inte heller så intressant att citera.

När man hör ordet ”verk” tänker kanske många i första hand på skönlitteratur, konst och musik, men numera omfattar begreppet även facklitteratur, översättningar, föreläsningar, undervisningsmaterial, datorprogram, kartor, tidningsartiklar m.m.

Upphovsrätten innebär att författare, fotografer och konstnärer m.fl. har rätt att själva bestämma om och hur deras verk ska användas. Skyddstiden är 70 år efter upphovsmannens dödsår.

Det finns dock ett antal inskränkningar i denna ensamrätt.

Citaträtten är en sådan inskränkning. Enligt Upphovsrättslagens § 22 får man lov att citera ur offentliggjorda verk om det sker i överensstämmelse med god sed och citatets omfattning motiveras av ändamålet. Upphovsmannen ska anges och texten får inte förvanskas.

Det är märkvärdigt men sant. När en författare tappar orken blir meningarna inte kortare utan längre.
John Steinbeck

Citaträtten tillämpas främst för texter. Möjligheterna att ”citera” bilder är betydligt mer begränsade (se Bildskolan del 2: Bildrättigheter).

God sed och lojalt syfte

Men hur vet man om det citat man valt motiveras av ändamålet? Några klara gränser för detta finns inte, men några hållpunkter kan vara bra att känna till.

För att ett citat ska vara berättigat måste det ske i ett lojalt syfte. Det innebär att det är tillåtet att återge avsnitt ur någon annans verk som hjälpmedel för den egna framställningen. Citatet kan till exempel användas för att kritisera eller belysa det andra verket, för att understryka ett eget ställningstagande eller för att ytterligare utveckla det som någon annan sagt. Däremot är det inte tillåtet att okommenterat fylla ut sin text med andras texter. 

Tanken med citaträtten är främst att den ska kunna användas i vetenskapliga, kritiska och polemiska sammanhang. Några exempel:

  • Du behöver kunna belysa din egen uppfattning genom att visa att andra tyckt likadant.
  • Du för en politisk diskussion där du behöver kunna återge uttalanden som du polemiserar mot.
  • Du recenserar en bok och behöver kunna återge kortare partier ur det verk som din bedömning gäller.

Citatets längd

Citaträtten gör det alltså möjligt att i begränsad omfattning återge vad andra sagt och gjort. Men hur långt får citatet vara? Inte heller på detta område finns det några givna svar. Citatets längd får i princip inte överstiga vad som motiveras av ändamålet. När man har fått fram den poäng man åsyftat genom att citera upphör i princip rätten att återge ytterligare delar av texten. Vetenskapliga sammanhang brukar anses medge en något mer långtgående rätt att citera.

Några särskilda fall

Korta sentenser, enskilda rader ur dikter eller musiktexter anses i praxis kunna återges utan att de kritiseras eller kommenteras. Exempel på detta kan man finna vid inledningen av böcker eller kapitel och i begravningsannonser. Ett annat exempel är Steinbeckcitatet ovan.

Parodier, travestier o.d. har inget tydligt undantag att stödja sig på i lagen, men godtas under vissa förutsättningar i praxis, ibland med åberopande av citatregeln.

Återgivanden utanför citatregeln

Om man vill återge en text som skyddas av upphovsrätt men återgivandet inte faller under citatregeln, exempelvis därför att det är för långt eller inte kan motiveras av analys eller kritisk granskning, så måste man söka tillstånd från den som har rättigheten, ofta upphovsmannen.

Upphovsmannens namn

Enligt upphovsrättslagen har alltså upphovsmannen ensamrätt till sin text. Men lagens § 3 slår också fast att hon eller han har rätt att bli namngiven i samband med att verket återges. Därför är det viktigt att alltid ange källan när man citerar.

Hur detta kan göras i t.ex. en lärobok kommer vi att ta upp i nästa, avslutande del i denna artikelserie. Då får du också tips om vilka citattecken som ska användas i olika sammanhang, var ska de placeras, hur man markerar utelämnade ord och passager och hur man behandlar kortare respektive längre citat.

Källor

Lag (1960:729) om upphovsrätt till konstnärliga och litterära verk, §§ 1, 11, 22 och 43.

Olsson, Henry (2006). Upphovsrättslagstiftningen. En kommentar. Stockholm: Norstedts juridik

Språkrådet (2008). Svenska skrivregler. Stockholm: Liber

När du arbetar med Studentlitteratur

Om du vill använda en text från en bok, en tidskrift eller annan källa i din bok, så hjälper vår rättighetsavdelning till att bedöma om återgivandet är ett citat samt begära tillstånd att använda materialet om så inte är fallet. Ange då författare, titel, förlag och sida för varje text eller bild som du behöver återge i boken. Kontakta gärna din redaktör om du är osäker.

Fritt att citera ur lagtext

Lagar och författningar samt yttranden av svenska myndigheter inte omfattas av upphovsrätten. Sådana texter kan du alltså återge fritt utan att behöva begränsa omfattningen eller söka tillstånd. Detsamma gäller för texter vars skyddstid har löpt ut, i regel sjuttio år året efter upphovsmannens död.

 

 

Min kundvagn

Din kundvagn är tom för tillfället. Titta gärna genom vårt utbud och se om det är något som faller dig i smaken.

Din varukorg innehåller artiklar som det inte finns tillräckligt många exemplar av i lager. Till privatpersoner och andra kunder som önskar betala med kort kan vi tyvärr inte expediera order där inte allt finns i lager. Andra kundkategorier kan välja betalningssätt ”Faktura”. Resterande artiklar kommer då att skickas så snart som möjligt.

Original text