Rätten till din egen text

Ur Författarnyhetsbrevet

Vad har du rätt att göra med texter som du själv skrivit? Hur mycket kan du återanvända i en ny bok, rapport eller artikel? Vem har rätten till de texter som du skriver inom ramen för en anställning? Studentlitteraturs jurist reder ut några vanliga frågor om upphovsrätt.

En upphovsman är i utgångsläget alltid en människa, inte en dator, en myndighet eller ett företag. Illustration: Shutterstock.com.

Många undrar vad man får göra med texter man själv skrivit men sedan upplåtit åt andra. Här följer en kort och allmän genomgång. För att bedöma din egen situation i ett konkret fall måste du alltid stämma av mot innehållet i just ditt avtal.

Ideell rätt

Den som har skrivit en text som i någon mening är självständig och originell är upphovsman till den texten, och har rätt att på olika sätt dra ekonomisk nytta av texten i den utsträckning han eller hon så önskar. Vidare har han eller hon rätt att anges som verkets upphovsman, och möjlighet att motsätta sig ändringar i verket. Dessa två senare anspråk kallas ofta ideell rätt.

En upphovsman är i utgångsläget alltid en människa. Det kan alltså i utgångsläget inte vara en dator, en myndighet eller ett företag.

Upphovsrätten skyddar inte fakta

Upphovsrätten skyddar den originella och självständiga utformningen, inte fakta. Ett förhållandevis enkelt formulerat vykort från en semesterort kan därför vara skyddat men en aldrig så avancerad matematisk formel är det inte.

Även delar av ett verk är föremål för skydd, men någonstans går naturligtvis en nedre gräns för när innehållet blir så allmänt att det inte kan anses originellt eller självständigt. Enstaka ord eller meningar ur detta stycke är inte föremål för skydd, men redan stycket som sådant är det sannolikt.

Det leder vidare till frågan om hur mycket man kan ändra i ett verk innan det är ett nytt verk. Man bör vara ytterst återhållsam med att återanvända text och formuleringar. Däremot kan man som sagt redogöra för de fakta som man kommit fram till. Se även nedan om citat.

Överlåtelse eller upplåtelse?

Illustration: Shutterstock.com.

Genom mer eller mindre uttryckliga avtal kan den ekonomiska rätten, eller delar av den, övergå till någon annan än upphovsmannen, t.ex. en arbetsgivare eller en utgivare av tidskrifter eller böcker. Denne kallas då ofta rättighetshavare eller rättighetsinnehavare.

Upphovsrättslagen ger stort utrymme för parterna att själva komma överens om villkoren för upplåtelsen. Sådana avtal kan dock angripas med stöd av avtalslagen, exempelvis därför att de vid ingåendet är eller på grund av senare inträffade omständigheter blivit oskäliga.

Det faktum att det är upp till parterna att själva utforma avtalen gör att det finns en oöverskådlig mängd olika avtal för upplåtelser av text. Ett exempel är Studentlitteraturs standardavtal för bokutgivning.

Lagen ger stort utrymme för parterna att själva komma överens om villkoren för upplåtelsen.

 

En vanlig distinktion är att ställa sig frågan om det är en upplåtelse eller en överlåtelse. Vid en upplåtelse går rättigheten vid någon tidpunkt, eller då något annat villkor är uppfyllt, åter till upphovsmannen. Vid en överlåtelse övergår rättigheten till förvärvaren för gott.

Ensamrätt eller inte?

Såväl överlåtelser som upplåtelser kan göras med eller utan ensamrätt. Exklusivitet är en annan term för samma sak. Är rättigheten upplåten med ensamrätt innebär det givetvis att upphovsmannen inte kan upplåta den till någon annan.

Men upplåtelsen gäller även i förhållande till upphovsmannen själv. Så länge upplåtelsen gäller kan upphovsmannen således inte ge ut samma text på eget förlag, ge tillstånd till kopiering eller återanvända delar av texten i annan utgivning, sammanläggningsavhandlingar, på institutionens webbplats eller på portaler som Diva o.d. För sådana förfoganden av texten krävs det samtycke från rättighetshavaren.

Upplåtelser som görs utan ensamrätt kallas ibland för förfoganderätt. Fri förfoganderätt innebär att upphovsmannen går med på ett visst nyttjande och att han eller hon inte får någon ersättning för det, men att det inte hindrar honom eller inte från att göra andra liknande upplåtelser. Däremot hindrar det en upplåtelse med ensamrätt av samma rättighet.

Citat

Möjligheten att citera är en av många inskränkningar i upphovsmannens ensamrätt. Detta kan du läsa mer om i Citatskolan.

Likväl som man kan citera ur andras verk kan man naturligtvis citera ur sitt eget verk, oavsett om det är upplåtet med ensamrätt till en tredje part. I praktiken torde väl tolkningen av hur långt citaträtten sträcker sig vara generös när man citerar sig själv. 

Att hänvisa till ett verk är givetvis alltid möjligt.

Skriva inom ramen för en anställning

En vanlig form av överlåtelse som man kanske inte alltid tänker på är de överlåtelser av upphovsrätt som sker inom ramen för anställningar.

I svensk rätt finns det en oskriven rättsregel, uttryckt i förarbeten och domstolsavgöranden, som innebär att arbetsgivaren inom sitt verksamhetsområde och för sin normala verksamhet får utnyttja sådana verk som tillkommer som ett resultat av tjänsteåligganden gentemot arbetsgivaren.

Arbetsgivarens rätt avser utnyttjanden för de ändamål som man kan förutse när verket tillkommer.

Lärarundantaget

Från denna oskrivna tumregel finns det i sin tur ett viktigt undantag; det s.k. lärarundantaget. Det innebär att en lärare (i vart fall universitetslärare) har upphovsrätt till allt det material som läraren tar fram för att kunna förmedla kunskapsinnehållet i det ämne han eller hon undervisar och forskar inom.

Ett antal universitet och högskolor har under senare år försökt påverka denna praxis och genom policies eller avtal sökt tillförsäkra sig en mer eller mindre omfattande rätt till det undervisningsmaterial som produceras av lärosätets personal.

Open access och creative commons

Forskningsfinansiärer ställer allt oftare upp krav på att resultaten av forskningen ska publiceras på ett sätt som gör det fritt tillgängligt, antingen för andra forskare eller för allmänheten.

Det har blivit vanligare med krav på att forskningsresultat ska publiceras på ett sätt som gör dem fritt tillgängliga.

 

Ofta används då en open access-licens, vilket innebär att upphovsmannen ger alla rätt att ta del av och på olika sätt sprida verket i digital form. Även om detta sker kvarstår den ideella rätten, d.v.s. rätten att anges som upphovsman och rätten att motsätta sig kränkande ändringar. Det finns mer eller mindre långtgående open access-licenser. En närliggande form av licenser är creative commons-licenser.

Upplåtelser i båda de här formerna kan i princip komma i konflikt med upphovsmannens intresse av att kunna förfoga över verket på egen hand, samt med olika utgivares önskemål om att kunna publicera det med ensamrätt.

Förlagen publicerar dock allt mer sällan renodlade resultat av forskningsfinansierad grundforskning, och i den mån det sker grundar sig det kommersiella beslutet i regel oftast på de bidrag som förknippas med projektet än en förhoppning om intäkter via försäljning. Ensamrätten blir därför i det sammanhanget av mindre intresse. Man kan dock konstatera att kravet på publicering via open access eller creative commons minskar intresset för utgivning av samma verk i bredare kanaler.

Av Jerker Fransson (jerker.fransson@studentlitteratur.se)

llustration: Shutterstock.com.

Liten ordlista

 

Ekonomiska rättigheter. En upphovmans rätt att kunna dra ekonomisk nytta av verket. Det kan göras genom att framställa, sprida, visa, framföra exemplar samt överföra exemplar till allmänheten. Se § 2 Lag (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.

Ensamrätt/Exklusivitet. Upplåtelser som görs med exklusivitet innebär att ingen annan kan förfoga över verket på samma sätt.

Ideella rättigheter. Rätt att dels gälla som upphovsman, dels att motsätta sig kränkande ändringar eller sammanhang, se 3§ Lag (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.

Lärarundantaget. Undantag som innebär att den så kallade tumregeln (se Tumregeln) inte gäller för i vart fall universitetslärare. Verk som skapas inom ramen för anställningen tillfaller därför läraren själv.

Open access. En ordning för att upphovsmannen ska kunna ge alla möjlighet att ta del av verket utan krav på ersättning.

Rättighetshavare. Den som har någon, eller flera, av rättigheterna till ett verk.

Tumregeln. Arbetsgivaren får inom sitt verksamhetsområde och för sin normala verksamhet utnyttja sådana verk som tillkommer som ett resultat av tjänsteåligganden gentemot arbetsgivaren. Arbetsgivarens rätt avser utnyttjanden för de ändamål som kan förutses när verket tillkommer. Se även Lärarundantaget.

Upphovsman. Den som har skapat verket.

Upplåtelse. En tillfällig övergång av en rättighet, vilken sedan går tillbaka till upphovsmannen vid någon tidpunkt eller då något villkor är uppfyllt.

Överlåtelse. En övergång av en rättighet en gång för alla.

 

När du arbetar med Studentlitteratur

Har du frågor om texter som du antingen upplåtit till Studentlitteratur eller funderar på att upplåta till Studentlitteratur?

Då kan du vända dig till Studentlitteraturs jurist, Jerker Fransson, 046-31 22 21.

 

Läs mer
 

Användningen av citat väcker ofta frågor. Hur mycket får man återge? Hur ska källan anges? I Citatskolan får du vägledning både om juridiska frågor och språkregler.

Citatskolan: Citaträtt »

Citatskolan: Utformning »

Bilder är ett annat område där det är bra att känna till grundläggande regler för återgivningen. Läs mer om detta i Bildskolan.

Bildskolan: Bildrättigheter »

 

Min kundvagn

Din kundvagn är tom för tillfället. Titta gärna genom vårt utbud och se om det är något som faller dig i smaken.

Din varukorg innehåller artiklar som det inte finns tillräckligt många exemplar av i lager. Till privatpersoner och andra kunder som önskar betala med kort kan vi tyvärr inte expediera order där inte allt finns i lager. Andra kundkategorier kan välja betalningssätt ”Faktura”. Resterande artiklar kommer då att skickas så snart som möjligt.

Original text