Språkgranskare – med rätt att tycka till

Ur Författarnyhetsbrevet

Det skrivna ordets uppgift är att överföra en författares tankar till en läsare – en väg som kan vara full av blindskär och grund. Inte sällan uppstår det ett glapp mellan författarens intention med en text och läsarens tolkning av densamma. För att göra glappet så litet som möjligt är det vanligt att bokförlag anlitar professionella språkgranskare. Studentlitteratur är inget undantag.

Skriftspråket var föremål för stor kritik i den grekiske filosofen Platons dialog Faidros. Den muntliga kommunikationen, menade Platon, är ett överlägset sätt att överföra budskap på. Medan skriftspråket är platt och ickedialogiskt kan samtalet reda ut oklarheter och förtydliga påståenden på ett helt annat sätt.

Eftersom Platons argument bara finns bevarade i skrift har historien oundvikligen skrivits av segraren, det vill säga skribenten. Men trots det, finns det all anledning för såväl författare som för ansvariga utgivare att ha Platons kritik i åtanke under ett manusarbete. Är det som skrivs tillräckligt tydligt för läsaren? Finns det några som helst tveksamheter i budskapet? Är innehållet korrekt och är det presenterat på ett lättillgängligt sätt?

Det här är frågetecken som en språkgranskare har till uppgift att räta ut. Att låta ett manus genomgå en professionell språkgranskning är ett av flera sätt som Studentlitteratur stöttar sina författare på under skrivprocessen.

– Språkgranskningen kan ligga på olika nivåer. Det kan handla om att korrigera språkliga felaktigheter vad gäller stavning och meningsuppbyggnad, men det kan också gälla att påpeka otydligheter och inkonsekvenser i manuset som kan vara svåra att upptäcka för författaren själv, säger Karin Palmkvist, förläggare på Studentlitteratur.

Språkgranskaren kopplas in när författaren har lämnat slutmanus och förläggaren har gått igenom det. Manuset måste dock vara i så gott skick som möjligt när det går till språkgranskning eftersom denna inte ersätter författarens egen språkkontroll.

– Ett annat viktigt inslag i språkgranskningen, särskilt i antologier med flera författare, är att kontrollera konsekvensen vad gäller utformning och förekomst av rubriker, ingresser, faktarutor, sammanfattningar och liknande, säger Karin Palmkvist. Vid en mer omfattande språkgranskning kan det också gälla att ge förslag på omformuleringar och pedagogiska förbättringar.

Språkgranskaren som stöd

Även om det är svårt att dra en strikt linje mellan fackgranskning och språkgranskning kan man generellt säga att fackgranskaren tittar på innehållet medan språkgranskarens fokus ligger på språket. Det finns inget krav på att en språkgranskare ska ha särskild ämneskunskap, men olika språkgranskare har olika specialiteter och intressen. En språkgranskare som är flitigt anlitad av Studentlitteratur är Maria Berggren som har en bred allmänbildning och en god insikt i humanistiska ämnen.

Innan Maria Berggren började frilansa som språkgranskare jobbade hon som korrekturläsare på Göteborgs-Posten i tjugo år. Just erfarenhet är en viktig egenskap för språkgranskare, men Maria Berggren menar att det till viss del även är en medfödd talang.

– Som språkgranskare behöver du först och främst en god känsla för språket. Men det är även viktigt att ha öga för detaljer, tålamod och god koncentrationsförmåga. Språkgranskaren ska i första hand ses som ett stöd och det gäller att ha stor respekt för det som författaren har skrivit.

När Maria Berggren får in ett manus betraktar hon sig själv som textens förste läsare och hon säger att hon gärna bjuder på att framstå som lite okunnig när hon inte förstår vad författaren vill säga. Hon läser manuset på papper men lägger in sina synpunkter digitalt så att det framgår för både förläggare och författare vilka ändringar som föreslås. Hon lägger även in frågor i manuset om hon upplever att det finns några oklarheter. Dessutom skickar hon med ett följebrev med sina generella kommentarer. Manusen som hon jobbar med håller blandad kvalitet, men i genomsnitt färdigställer hon sju till åtta sidor i timmen.

– De vanligaste felen man stöter på är stavfel och allmänna slarvfel, säger Maria Berggren. Det är även vanligt att författaren använder onödiga ord som man kan plocka bort så att språket får en bättre rytm.

Ur författarens synvinkel

En av de senaste titlarna från Studentlitteratur som Maria Berggren har språkgranskat är Yvonne Erikssons och Anette Göthlunds Möten med bilder, en lite annorlunda kursbok vars grundtanke är att bilder och visuella fenomen utgör en lika viktig del av vår kommunikation som det talade och skrivna språket. Att som författare lämna ifrån sig ett färdigskrivet manus som man har jobbat med under lång tid kan innebära dubbla känslor.

– Det är med visst obehag man skickar iväg manuset och man känner sig nästan lite utlämnad, säger Yvonne Eriksson, fil.dr i konstvetenskap och professor i informationsdesign vid Mälardalens högskola. Samtidigt är det väldigt skönt att en professionell granskare tittar på texten eftersom det är svårt att upptäcka sina egna misstag.

Dessutom, menar Yvonne Eriksson, är facklitteraturen lite speciell eftersom den ska ha ett akademiskt djup samtidigt som texten ska vara lättillgänglig. Den balansgången är också en språkgranskares uppgift att hitta.

Eftersom utgivningen av Möten med bilder handlade om en andra upplaga var manuset som skickades till Maria Berggren i gott skick. De flesta synpunkter som Yvonne Eriksson och hennes författarkollega fick, handlade om slarvfel och små otydligheter i texten.

Men språkgranskningen ger inte bara omedelbar feedback på det aktuella manuset, menar Yvonne Eriksson. Att synliggöra bristerna och inkonsekvenserna för författaren på det här sättet kan också vara utvecklande och lärorikt.

– Språkgranskningen är något som är väldigt värdefullt, framför allt för förstagångsförfattare, säger Yvonne Eriksson. Jag har lärt mig jättemycket genom att få mina manus språkgranskade.

Christian Robért

Vi använder cookies för att ge dig en så bra upplevelse som möjligt av webbplatsen. Genom att fortsätta accepterar du att cookies används. Läs mer